En helt ovanlig blogg

lugnt och stilla susar livet förbi utan att du ens hunnit märka det.

Fördriv livet stillasittandess, utan ambitioner, utan aftermath.

Meningslöst dravell som jag spottar tillbaks i komposten där det hör hemma, för det har inte med mig att göra längre.

Livstempot stegar upp och gallopperar långt i förväg. Hur kunde du låta det smita förbi?

Ett blått ljus av hunger som du sällan har sett förut. Det kan bero på att det inte tillhör dig, men hur vet du vad som är ditt och inte din nästes?

Jag talade med en gås i morse, menar du då språket eller tiden?