magskrik
Min mage skriker på mig. Jag ber den lugna ner sig.
Jag tittar på dig, låtsas dock som att jag tittar på någonting annat. Jag lyssnar på när du pratar i telefon med din kompis och försöker förstå vad ditt namn är. Du säger det inte så jag har ingen aning tyvärr. OJ! du såg mig, så jag himlar lite med ögonen för att undankasta det som just hänt. Jag smyger mig fram och du reser på dig och ska börja gå. Ditt namn är Pontus. Jag heter något annat som är påhittat.
På tåget hem kollade biljettanten min biljett och gick vidare.
Hon kom tillbaka efter nästa hållplats och skulle kolla nya resenärers biljetter. Saken var bara att hon var jättenoga med att inte låta någon smita förbi. Så hon tittade jättenoga på alla som satt i vagnen.
När hon kom fram till mig så tittade hon på mig jättelänge. Jag tänkte
"Hur ska jag kunna säga till henne att jag redan har visat min biljett utan att använda mig av ord?"
Jag tittade på henne, öppnade min mun en aning och snurrade mitt huvud 360 grader runt min egen axel.
Kommentarer
Trackback