En helt ovanlig blogg

Här kommer ett svar.

sagabaga om Geisha: Har läst din blogg till och från ett tag nu, älskar verkligen dina drömmar. De är så...kreativa! Vad gör du för att få så intressanta drömmar? Förstår inte.

Jag äter en stadig frukost, sover lite i förhållande till vad jag borde, umgås med konstiga men underbara kompisar, sitter mycket framför datorn och ritar konstiga bilder i photoshop. INGET kan gå fel!


Min Dator

Denna skapelse är platsen där allt händer för min del.
Jag sitter vid henne så många timmar om dagen att jag borde gifta mig med henne.
Om ni inte har märkt det så har ni tappat förståndet!

På senaste tiden har jag blivit jävligt paralyzed pga att vi har så jävla mycket att göra i skolan! Allt har kommit samtidigt istället för utspritt på terminerna. Jag klarar knappt läget.
Jag har följande att göra:

• Göra saker till min och Jacobs projekthemsida så som tutorials, texter, hitta buggar, klaga på Jacob.
• Skriva en rapport på hur projektet har gått + skriva loggböcker varje vecka om hur projektet går.
• Skriva en samhällsvetenskaplig rapport (skitsvårt iom att jag aldrig gjort det förr.
• Göra en grafisk profil åt ett valfritt företag.
• Skriva klart ett manus till min och Jacobs film
• Filma skiten.
• Redigera filmen så in i helvete i After Effects.
• Skaffa APU-plats
• Plugga teori till körkortet.

Utanför det så måste jag bibehålla en någerlunda hög standard på Bilddagboken, spela mafia wars på facebook, vara social på msn, försöka hitta på något kreativt av all dötid jag har, springa på maskinen i källarN, spela gitarr för att bli duktigare osv. osv.

Sen har en person jag känner avlidit. Inte för att jag kände honom så värst bra, men ändå! Det tar lite i mitt huvud att någon jag träffat har dött! Det har liksom aldrig hänt förr...
Därför vill jag liksom göra saker, leva livet, visa för alla vem fan jag är och att jag är så jävla grym som jag vill vara! för nästa sekund... Så kanske jag inte är kvar? Man vet aldrig när det händer! Allt och inget kan gå fel! jag tycker det är så jävla hemskt att mänskligheten är så som den är!

 Den kunde varit vacker och alla kunde ha levt i harmoni och älskat varandra! Men istället börjar vi dömma folk vi inte känner, vara elaka och utfrysande mot varandra, kriga både fysiskt och psykiskt! Det är så jävla patetiskt av oss! Alla människor borde samlas, älska livet och bara dela allt man har! för vi är av en och samma ras! MÄNNISKAN!
Skärp till oss för helvete! Vi kan inte leva såhär!



Pga. allt detta så går jag typ in i ett jävla paralyserat stadie i mitt liv där jag inte kan göra ett skit skolarbete för allt står stilla i mitt huvud för att det är för mycket att göra.

Istället för att skriva på min samhällsvetenskapliga rapport som jag egentligen skulle ha gjort idag så gjorde jag den här helt betydelselösa bilden.



Hejdå sa jag!